Kod, Programmering, Datalogiskt tänkande eller Digital kompetens?

I måndags var jag på ett seminarium om Datalogiskt tänkande i skolan, på Skolverket. Jag tycker det är på sin plats att problematisera lite kring begreppen som vi slänger oss med. Vad är det vi vill att eleverna ska lära sig egentligen? Vi kan börja med att definiera vad begreppen innebär på ett mer semantiskt plan.

Kod: Kod är det som skrivs för att få en dator att utföra något. Att skriva själva koden heter att koda.

Programmering: För att kunna skapa program av kod, krävs en mer omfattande verksamhet än bara själva kodandet. Det gäller att planera kod och skissa upp hur olika delar påverkar varandra till exempel. Att koda är en del av programmeringen, men innefattar problemlösning och skapandet av algoritmer.

Datalogiskt tänkande: För att kunna programmera används datalogiskt tänkande. Det innebär att lösa komplexa problem genom att bryta ner dem till mindre bitar, leta mönster, skapa abstraktioner och skriva algoritmer. Detta kan vi tillämpa vid all form av problemlösning, inte bara programmering.

Digital kompetens: Det här är ett av nutidens mest flummiga begrepp. Vad innebär det egentligen? Det finns en mängd olika definitioner som uttrycks i allt från två till 50 punkter. För mig handlar det om att förstå så mycket av hur tekniken fungerar och hur den påverkar oss, att vi kan tänka kritiskt kring vår egen säkerhet, upplevelse och utveckling av tekniken.

Jag anser att det är det sistnämnda som är det viktigaste, att vi alla blir kompetenta nog att fatta beslut om hur vi vill agera och hur vi vill att samhället ska se ut. Jag vill helst skrota epitetet ”digitalt”. Det handlar om kompetens idag. Det handlar om vårt samhälle. Det är i allra högsta grad en demokratifråga. Om vi inte förstår hur tekniken fungerar, kan vi inte fatta beslut om hur vi vill att den ska regleras. Är det bra med övervakning? Ska anonymiseringstjänster förbjudas? Finns det en fördelar med att staten äger fibern vår information far igenom, eller är det bättre om den kontrolleras av företag? Frågor som dessa måste vi kunna fundera över. Jag menar att vi behöver utbildning på en rad områden för att bli bättre på detta. DET är det viktigaste för mig. Inte att alla kan skriva kod, programmera eller tänka datalogiskt.

Jag tror dock att det behövs kunskaper om att den digitala världen är uppbyggd av kod. Förståelsen för ettor och nollor är lika grundläggande som atomer. Det ger oss verktyg för att förstå verkligheten. Genom förståelsen för hur atomer kan ombildas i molekyler kan vi förstå fotosyntesen. På samma sätt tycker jag att det är lättare att förstå den digitala världen nu när jag vet att kombinationer av ettor och nollor kan betyda olika saker, beroende på sammanhang. Det är kunskap jag kan bygga annan kunskap med.

Här nere finns det fiberkablar!

Jag tror också att vi behöver förstå att den digitala världen är programmerad och vad det innebär i form av begränsningar. I varje programmeringsprocess måste vi göra val. Vi måste reducera information och förpacka en komplex verklighet till kod. I slutändan förstår datorn bara ett eller noll. Inte ett och ett halv. Det försvinner nyanser på vägen. Det är en viktig insikt. En annan viktig insikt är att om allt är programmerat, kan vi påverka utvecklingen. Vi kan bli mer kritiska konsumenter och vi kan även bli egna producenter.

Det datalogiska tänkandet kan leda till bättre förmåga att lösa problem, både generellt och specifikt när det kommer till att få ut full effekt av datorer. Jag tycker det är en intressant idé och det vore intressant att forska på, men i dagsläget har jag inte hittar några vetenskapliga bevis på att det verkligen fungerar så. Att elever som tränar datalogiskt tänkande i flera ämnen, blir bättre problemlösare generellt är alltså en hypotes, som jag inte fått bevisad. Jag vill gärna bli motbevisad här, men i väntan på studier i ämnet, tycker jag inte vi kan gå så långt som att hävda att just datalogiskt tänkande är det vi ska träna i alla ämnen i skolan. Det skadar nog inte med datalogiskt tänkande, det är en bra metod för att lösa problem och strukturera tillvaron, men jag kan inte hävda att vi SKA göra det i skolan, helt enkelt för att det inte finns evidens för det.

Det finns ingen vetenskaplig evidens för att arbeta med programmering i skolan heller. Jag har inga bevis för att förståelsen för ettor och noller leder till demokratiskt mer kapabla människor. Jag tycker dock att det är en aningens mindre påverkan på skolan i allmänhet om vi inför verktyg och faktakunskap, alltså programmeringsverktyg och kunskap om kod, än om vi beslutar om att införa en metod rakt över i alla ämnen. En metod för tänkande och problemlösning kräver mer omfattande studier innan det ska in i skolan.

Transfer: Svårigheten med all undervisning är att se till att eleverna kan ta med sig sin kunskap från en situation till en annan. Det kallas transfer och är bland det svåraste att uppnå i en undervisningssituation. Det kräver oftast explicit undervisning från läraren. Jag har sett det tydligt när jag haft elever som på mina lektioner med lätthet anpassar vinklar i programmeringsmiljön, men som på mattelektionen inte har en aning om vad en vinkel är. Typexempel på misslyckad transfer.

Jag tycker det är viktigt att vi vågar gå framåt. Även om skolan ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, måste vi börja arbeta för att kunna forska på något och få någon beprövad erfarenhet. Det innebär inte att hela skolan ska vara ett enda stort laboratorium. Jag tror att det går att göras klokt.

Mitt förslag är att vi skyndar långsamt. Vi måste prova oss fram och se var vi landar till slut. Om vi börjar smått kan vi se vilka effekter vi får. Vi ska inte införa en massa nytt, som inte tillför våra elever någon nytta. De som bäst kan avgöra om metoder, verktyg och innehåll ger effekt, är lärarna. Därför måste vi få fler lärare med i debatten. Jag saknar faktiskt kollegor att bolla med. Kom igen nu lärare. Ni behövs i diskussionen.

 

Vad ska eleverna lära sig i skolan?

Under läsåret har jag och två kollegor deltagit i en FoU-studie i samarbete med utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och Stockholms Universitet. Vi ville titta närmare på kopplingen mellan matematikundervisning och programmering. Kan vi använda programmeringsverktyg för att komma åt förståelsen för matematiska begrepp. Vi valde att titta på koordinatsystem, eftersom det är något som återfinns i de flesta programmeringsmiljöer för barn.

Jag återkommer med rapporten av hela projektet. Det ska opponeras på artikeln i september. MEN en liten biprodukt av vår studie vill jag gärna slänga in här som en viktig tanke att bära med sig i diskussionen av huruvida alla borde programmera i skolan.

Skärmavbild 2015-05-13 kl. 08.06.25
Är det detta dagens skola saknar?

Ett av de oftast återkommande argumenten emot kod i skolan är att vi lärare borde ägna oss åt att lära barnen läsa, skriva och räkna först, och att vi kan återkomma med sådant här fluff när vi presterar bra i pisaundersökningarna. Att det argumentet måste komma från någon som inte varit i en skola på 20 år, utgår jag från, till att börja med. Det är ju inte så att vi lär våra elever läsa, skriva och räkna utan sammanhang. Görs det så kanske vi har svaret på de dåliga resultaten redan där. Jag tror alltså att vi lärare klarar av att kombinera läs- och skrivutveckling och matematikundervisning med att samtidigt lära eleverna andra saker, som till exempel kod.

Nu till vår upptäckt. Något vi tidigt upptäckte i screening av eleverna i årskurs 5, var att så gott som samtliga elever hade uppfattningen om att koordinatsystem handlar om fält och inte punkter. Det verkar vara en missuppfattning som följer med eleverna ända upp på gymnasiet i vissa fall, vilket försvårar förståelsen för derivata till exempel. Så varifrån kommer denna missuppfattning? Väldigt många läromedel verkar börja med fältkoordinater, för att lära ut begreppet koordinater. Redan i årskurs 2 jobbar eleverna med detta. Det kopplas ihop med kartor, schack och att ”sänka skepp”. Fältkoordinater är något som vi möter på många håll i samhället och ett viktigt begrepp att bära med sig, saken är bara den att det inte står ett ord om fältkoordinater i lgr11. Inte i matematiken i alla fall.

chess-36334_640

Så hur kommer det sig att något som verkar försvåra elevernas förståelse för kartesiska koordinatsystem, som är det som eleverna ska kunna hantera enligt lgr11, inte ifrågasätts? Det kanske rent av är så att vi borde byta ut fältkoordinatslektionerna i årskurs 2 så att vi istället låter eleverna lära sig flytta figurer i det kartesiska koordinatsystemet som de möter i t.ex. Scratch. Det kanske är så att vi rent av lär eleverna räkna bättre, genom att införa kod i undervisningen? Det tycker jag att läsa-skriva-räkna-människorna borde fundera på.

Skärmavbild 2015-05-13 kl. 08.02.22

För övrigt anser jag att vi lärare måste återta makten över vår profession genom att studera effekten av vår undervisning i klassrummet. Det är det mest givande jag gjort på mina 17 år som lärare. Lyssna gärna på min och Helena Kvarnsells spaning angående detta, på Framtidens Lärande 7 maj 2015. När du ändå är inne på klippet kan du lyssna på Peter Parnes som kommer efter oss. Peter är en av mina klokaste vänner när det kommer till ämnet kod, programmering, datalogi eller vad det nu ska kallas.

Nu poppar det upp initiativ som svampar ur marken

Jag (Karin) blev uppmärksammad på en artikel om ett projekt med programmering i Varbergs kommun, där sjätteklassare får undervisning av IT-utvecklare från ett företag i kommunen. Jag tycker att det är ett utmärkt sätt för industri och skola att samverka. Skolan behöver den tekniska kompetensen och vi lärare besitter det pedagogiska. Tillsammans kan vi hjälpas åt att komma vidare. Väldigt kul att läsa om initiativet och jag gillar särskilt Viktoria Struxsjös kommentar om att det kan tänkas att lärarna också kan få utbildning i ämnet. Det tror jag mycket på. Heja!

Verktyg för att börja med kod i skolan

Studio.code.org

studio.code.org är en bra resurs för de flesta åldrar. Med ett lärarkonto kan du följa elevernas framgångar och motgångar, samt att det finns ett gediget lärarmaterial med exempel på kringövningar och förklaringar till varför man gör olika delar. Funkar på både iPad och dator.

Bee-Bot

Bee-Bot är en liten robot som är lätt att programmera. Kan användas från 3 år och uppåt. Finns att beställa från Hands on Science och Amazon.com för ca 600 kr. Finns även som app till iPad. Ett problem med både robot och app är att man inte kan se vad eleven tryckt in och det är därför svårt att felsöka. I övrigt är biroboten ett av våra absoluta favoriter när det kommer till att introducera datalogiskt tänkande och programmering.

Fortsätt läsa Verktyg för att börja med kod i skolan

Krönika i Grundskoletidningen 1/15

När jag berättade om mina första försök med programmering på TeachMeet i mars 2013, mötte jag många oförstående blickar hos publiken. Leenden och vänliga applåder, men de flesta undrade nog vad jag höll på med. Likadant på jobbet. Kollegorna lät mig hållas, men det var inte så att de hakade på. Nu börjar det äntligen röra på sig. I en enkätundersökning i höstas, var det 72 grundskolor som provat att jobba med kod i någon form. I december var det 130. Det gör mig glad. Alla borde få den chansen. Alla vi som lever i ett digitalt samhälle borde få lära oss om hur det fungerar, lika väl som vi lär oss om den fysiska världen.

Min önskan inför 2015 är att vi får kraftfulla satsningar på fortbildning av lärarkåren. Och nej, jag tänker mig inte något ”IT-lyft” för 3,2 miljarder. Jag tänker mig inte ens att alla ska lära sig koda. Jag önskar bara att vi får tid avsatt för att ta oss an den kunskap vi behöver lära oss, så att vi själva kan agera som kloka medborgare i ett digitalt samhälle och hjälpa våra elever att göra detsamma.

Fortsätt läsa Krönika i Grundskoletidningen 1/15

Programmering i svenskämnet

Jag hamnade tidigt i språkfacket, för jag lärde mig läsa och skriva före min storebror. Jag lärde mig ord på andra språk och blomnamn på latin, sen var min framtid utstakad redan som femåring. Jag var en språkmänniska hette det. Storebror däremot, han var tekniskt lagd. Meckade med mekano och ångmaskin och självklart var det han som fick ta hand om datorerna när de kom till familjen. Han kastade sig över dem och började utforska. Jag stod och glodde över axeln någon gång och spelade lite King’s quest och Winter Olympics, men på det stora hela skydde jag våra datorer som pesten. Jag skulle ju bli författare eller illustratör eller åtminstone något kreativt. Pilla med trökiga datorer var verkligen inget för mig. Och tänk så fel jag hade. Idag är både författare och illustratörer beroende av datorer och att pilla med datorer visade sig vara precis det jag idag gillar mest.

Fortsätt läsa Programmering i svenskämnet

FAQ

Vilka är ni?

Hacka läroplanen! är ett projekt som drivs av Karin Nygårds och Terese Raymond. Vi har fått stöd från Internetfonden för att publicera den hackade läroplanen. Teacherhack är en ideell förening som startades för att ha en gemensam utgångspunkt för att arbeta med programmering och digital kompetens i skolan.

Vaddå hacka läroplanen?!?

Hacka som i att ta något redan existerande och twista till lite – förhoppningsvis till det bättre. Vi har lånat ordet från begreppet Life hacks. Urspungligen kommer ordet hacka från studenterna på MIT

Forskning och beprövad erfarenhet då?

De flesta lektionsförslagen handlar om att eleverna ska undersöka och diskutera olika aspekter av sitt digitala liv, så klassrumspraktiken i sig är inte nyskapande. Bara innehållet.

Wat? Programmera på svensklektionerna?! När tänker ni att eleverna ska lära sig att läsa?

För att programmera måste du läsa kod och instruktioner. Ett enda litet tecken på fel ställe sabbar ditt kommando. Koden och programmeringen inom svenskämnet handlar om att introducera eleverna för en specifik genre, fokuserad läsning och ett alternativt sätt att skapa med hjälp av text. Vi föreslår helt enkelt  att klassen tar ett begränsat antal lektioner under ett läsår och jobbar med läsning genom kod. Resterande tiden ägnas åt andra praktiker för att öva språkliga förmågor.

Varför ska jag lära mig programmera för att förstå internet? Jag måste ju inte veta exakt hur min bil funkar för att kunna köra den?

Samhällstjänster, demokratiska processer och informationsvägar blir allt mer digitaliserade. Dessutom har vi en situation där algoritmer kan processa vår ackumulerade data och göra långtgående analyser. Grunden för att göra medvetna val i en digitaliserad samtid är kod. Därför anser vi att ge en grundläggande förståelse för programmering och kod är skolans uppdrag.

Här berättar Karin om varför vi måste lära oss om kod.

Varför har vi slöjd i skolan när vi inte har kod?

Slöjd är ett av de mest kreativa ämnena vi har i läroplanen. Det enda där den kreativa processen synliggörs och betonas. För att förbereda eleverna på en framtid som är oviss, är kreativitet en viktig förmåga att främja. Då är det väl inte det ämnet vi ska ta bort i första hand? Vi ser gärna att man kan lägga in moment av programmering i slöjdämnet, för att få en större skapande helhet.

 

Digital kompetens

Work in progress… Textbearbetningar pågår under januari 2015

Digital kompetens för oss är att kunna hantera en digital dimension av livet. Det handlar helt enkelt om att förstå allt som hänger ihop med den data som vi producerar i och med digitala praktiker.

I antologin Interaktiva medier och lärandemiljöer föreslår Elza Dunkels att idén om digital kompetens som en teknisk förståelse hänger kvar från en tid innan internet. Men om vi inkluderar alla våra handlingar som har med digitala verktyg och internet att göra så måste den digitala kompetensen förstås i ett vidare sammanhang.

Bland EU:s nyckelkompetenser är Digital kompetens en av åtta. I likhet med Elza Dunkels i Interaktiva medier och lärandemiljöer vill Teacherhack dimensionen dessutom skär igenom alla de andra sju nyckelkompetenserna. Elza Dunkels förelår Livskompetens, Informationsvärdering och att avslöja medier som essentiella delar av en digital kompetens bortom den rent tekniska användarkompetensen.

I DIGCOM finns en översikt av

Hack

Work in progress… Textbearbetningar pågår under januari 2015

Ordet hack har sitt ursprung i modelljärnvägsklubben på MIT – Massachusetts Institute of Technology. Coola tekniska ändringar i universitetets allt mer komplexa modelljärnväg kallades ”hack” och den som kunde utföra ändringar kallades ”hacker”. Ett ”hack” utvecklades sedan till att bli alla möjliga tekniska bus på MIT. Man tar det som finns och gör det bättre eller roligare.