Författare - Karin Nygårds

1
Programmera Arduino
2
Ny lärarhandledning i Scratch på svenska
3
Kod, Programmering, Datalogiskt tänkande eller Digital kompetens?
4
Programmering på Mälarhöjdens skola
5
Spellista med massor av fakta om internet
6
Vad ska eleverna lära sig i skolan?
7
Hur använder unga sociala medier?
8
Lär dig kryptera e-post
9
Nu poppar det upp initiativ som svampar ur marken
10
Hur digitalt kompetent är du?

Programmera Arduino

Magnus Carlenäs på Rolftorps skola i Varberg undervisar år 7-9, för andra året med Arduino. Han dokumenterar sitt arbete på webbsidan Arduino.moobis.se. Sidan kommer att bli mer innehållsrik allteftersom.

Meningen är att man ska kunna lära känna en komponent i taget och lösa lite olika problem parvis genom Scratch4arduino eller mblocks. Eleverna får där efter en lite större uppgift att lösa individuellt.

Programmeringen används som ett medel för att jobba med flera av Teknikämnets centrala innehåll (t.ex. styr och regler med elektronik) och kunskapskrav. Exakt innehåll och krav kommer att presenteras på bloggen.

Magnus jobbar i helklass och just nu är det ca 15 st Arduinos igång samtidigt vilket är lite svettigt emellanåt, men roligt, hälsar han.

Magnus finns på Twitter:
@mcarlenas

Ny lärarhandledning i Scratch på svenska

Skärmavbild 2015-10-30 kl. 08.06.29Christina Löfving har i samarbete med Stiftelsen för internetinfrastruktur (iis) gett ut en lärarhandledning i hur du kan använda Scratch i undervisningen. Teknik, matematik, musik, språk och bild är de ämnen som det finns lektionsplaneringar till.

Materialet är tydligt, enkelt att följa och med bra koppling till lgr11.

Ladda ner lärarhandledningen här.
click this
 

Kod, Programmering, Datalogiskt tänkande eller Digital kompetens?

I måndags var jag på ett seminarium om Datalogiskt tänkande i skolan, på Skolverket. Jag tycker det är på sin plats att problematisera lite kring begreppen som vi slänger oss med. Vad är det vi vill att eleverna ska lära sig egentligen? Vi kan börja med att definiera vad begreppen innebär på ett mer semantiskt plan.

Kod: Kod är det som skrivs för att få en dator att utföra något. Att skriva själva koden heter att koda.

Programmering: För att kunna skapa program av kod, krävs en mer omfattande verksamhet än bara själva kodandet. Det gäller att planera kod och skissa upp hur olika delar påverkar varandra till exempel. Att koda är en del av programmeringen, men innefattar problemlösning och skapandet av algoritmer.

Datalogiskt tänkande: För att kunna programmera används datalogiskt tänkande. Det innebär att lösa komplexa problem genom att bryta ner dem till mindre bitar, leta mönster, skapa abstraktioner och skriva algoritmer. Detta kan vi tillämpa vid all form av problemlösning, inte bara programmering.

Digital kompetens: Det här är ett av nutidens mest flummiga begrepp. Vad innebär det egentligen? Det finns en mängd olika definitioner som uttrycks i allt från två till 50 punkter. För mig handlar det om att förstå så mycket av hur tekniken fungerar och hur den påverkar oss, att vi kan tänka kritiskt kring vår egen säkerhet, upplevelse och utveckling av tekniken.

Jag anser att det är det sistnämnda som är det viktigaste, att vi alla blir kompetenta nog att fatta beslut om hur vi vill agera och hur vi vill att samhället ska se ut. Jag vill helst skrota epitetet ”digitalt”. Det handlar om kompetens idag. Det handlar om vårt samhälle. Det är i allra högsta grad en demokratifråga. Om vi inte förstår hur tekniken fungerar, kan vi inte fatta beslut om hur vi vill att den ska regleras. Är det bra med övervakning? Ska anonymiseringstjänster förbjudas? Finns det en fördelar med att staten äger fibern vår information far igenom, eller är det bättre om den kontrolleras av företag? Frågor som dessa måste vi kunna fundera över. Jag menar att vi behöver utbildning på en rad områden för att bli bättre på detta. DET är det viktigaste för mig. Inte att alla kan skriva kod, programmera eller tänka datalogiskt.

Jag tror dock att det behövs kunskaper om att den digitala världen är uppbyggd av kod. Förståelsen för ettor och nollor är lika grundläggande som atomer. Det ger oss verktyg för att förstå verkligheten. Genom förståelsen för hur atomer kan ombildas i molekyler kan vi förstå fotosyntesen. På samma sätt tycker jag att det är lättare att förstå den digitala världen nu när jag vet att kombinationer av ettor och nollor kan betyda olika saker, beroende på sammanhang. Det är kunskap jag kan bygga annan kunskap med.

Här nere finns det  fiberkablar.

Här nere finns det fiberkablar.

Jag tror också att vi behöver förstå att den digitala världen är programmerad och vad det innebär i form av begränsningar. I varje programmeringsprocess måste vi göra val. Vi måste reducera information och förpacka en komplex verklighet till kod. I slutändan förstår datorn bara ett eller noll. Inte ett och ett halv. Det försvinner nyanser på vägen. Det är en viktig insikt. En annan viktig insikt är att om allt är programmerat, kan vi påverka utvecklingen. Vi kan bli mer kritiska konsumenter och vi kan även bli egna producenter.

Det datalogiska tänkandet kan leda till bättre förmåga att lösa problem, både generellt och specifikt när det kommer till att få ut full effekt av datorer. Jag tycker det är en intressant idé och det vore intressant att forska på, men i dagsläget har jag inte hittar några vetenskapliga bevis på att det verkligen fungerar så. Att elever som tränar datalogiskt tänkande i flera ämnen, blir bättre problemlösare generellt är alltså en hypotes, som jag inte fått bevisad. Jag vill gärna bli motbevisad här, men i väntan på studier i ämnet, tycker jag inte vi kan gå så långt som att hävda att just datalogiskt tänkande är det vi ska träna i alla ämnen i skolan. Det skadar nog inte med datalogiskt tänkande, det är en bra metod för att lösa problem och strukturera tillvaron, men jag kan inte hävda att vi SKA göra det i skolan, helt enkelt för att det inte finns evidens för det.

Det finns ingen vetenskaplig evidens för att arbeta med programmering i skolan heller. Jag har inga bevis för att förståelsen för ettor och noller leder till demokratiskt mer kapabla människor. Jag tycker dock att det är en aningens mindre påverkan på skolan i allmänhet om vi inför verktyg och faktakunskap, alltså programmeringsverktyg och kunskap om kod, än om vi beslutar om att införa en metod rakt över i alla ämnen. En metod för tänkande och problemlösning kräver mer omfattande studier innan det ska in i skolan.

Transfer: Svårigheten med all undervisning är att se till att eleverna kan ta med sig sin kunskap från en situation till en annan. Det kallas transfer och är bland det svåraste att uppnå i en undervisningssituation. Det kräver oftast explicit undervisning från läraren. Jag har sett det tydligt när jag haft elever som på mina lektioner med lätthet anpassar vinklar i programmeringsmiljön, men som på mattelektionen inte har en aning om vad en vinkel är. Typexempel på misslyckad transfer.

Jag tycker det är viktigt att vi vågar gå framåt. Även om skolan ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, måste vi börja arbeta för att kunna forska på något och få någon beprövad erfarenhet. Det innebär inte att hela skolan ska vara ett enda stort laboratorium. Jag tror att det går att göras klokt.

Mitt förslag är att vi skyndar långsamt. Vi måste prova oss fram och se var vi landar till slut. Om vi börjar smått kan vi se vilka effekter vi får. Vi ska inte införa en massa nytt, som inte tillför våra elever någon nytta. De som bäst kan avgöra om metoder, verktyg och innehåll ger effekt, är lärarna. Därför måste vi få fler lärare med i debatten. Jag saknar faktiskt kollegor att bolla med. Kom igen nu lärare. Ni behövs i diskussionen.

 

Programmering på Mälarhöjdens skola

Helena Dalivin och Jannike Kohinoor är lärare på  Mälarhöjdens skola i Stockholm och är drivande i skolans IT-grupp för utveckling och implementering av digitala arbetssätt i skolan.

Helena Dalivin och Jannike Kohinoor är lärare på Mälarhöjdens skola i Stockholm och är drivande i skolans IT-grupp för utveckling och implementering av digitala arbetssätt i skolan.

”Det är inte magi det som sker på webben även om man som novis kan tro det. Programmering gör eleverna medvetna om det digitala sfärens utformning som till exempel internet samt ger dem möjligheten att i framtiden påverka densamma. Det ger sannolikt en känsla av medbestämmande i samhället och bidrar till en känsla av demokrati.”

Några av de färdigheter som kommer vara efterfrågade inom fem till tio år är kreativitet, systemtänkande, analytisk förmåga och problemlösning. Färdigheter som är efterfrågade för en framtid som programmerare, entreprenörer, forskare och övriga grupper som kommer leda den digitala revolutionen och informationssamhället. Idag finns det gott om utbildningsplatser för den här målgruppen på högskolor och universitet, men fördelningen mellan tjejer och killar är väldigt ojämn.

Så här har vi gjort på Mälarhöjdens skola:

För att få upp intresset för programmering bland ungdomar (och framför allt tjejer) har vi börjat med det som kallas blockprogrammering (eller drag and drop) i Scratch, learn.code.org och LEGOmindstormEV3. Där får eleverna se direkta resultat av sitt programmerande till skillnad från hur det ser ut när man skriver kod i tex Java, PHP eller HTML. Det blir för svårt och för tidsödande och många tappar intresset på en gång. Vår förhoppning är att arbetet med förprogrammerade block ska leda till en nyfikenhet för vad man kan skapa om man kan skriva hela koden själv så om/när blocken skapar begränsningar så tar de sig vidare in i kodspråkens underbara värld.

Girls Code: Vi startade projektet och it-klubben ”Girls Code” på Mälarhöjdensskola med tjejer i år 6. En idé vi fick då fördelningen av killar och tjejer i it-branchen är så ojämn. Vi var nyfikna på om det skulle göra någon skillnad om de fick möjligheten att programmera i tidig ålder i ren tjejgrupp vad de sedan skulle vilja göra/ jobba med som vuxna. Tjejerna träffas 1 gång/vecka under ca 2 timmar. Just nu är det full fokus på att programemra egna spel i scratch sim kompisarna sedan ska få testa när vi delar dem på vår årskursblogg. Även en hel del tjejsnack hinns med 🙂 Vidare i projektet kommer tjejerna även få testa på att skriva i reell kod på webben.

Stockköping; Det är ett samarbetsprojekt i programmering med en skola i Köping. Samarbetsskolorna ligger i Stockholm respektive Köping, resultatet blev Stockköping.se I samarbetet skalar vi bort klassrummets väggar till ett klassrum worldwide! Eleverna skypar i storklass och i grupper där fokus först har varit att lära känna varandra och att kollaborativt lösa uppgifter om programmering på sajten learn.code.org. Det här blir för eleverna ett rejält och reellt arbete för riktiga mottagare som testar, lyfter och konstruktivt utvecklar varandra gentemot skolan mål i programmering som finns att hitta både i matematik och svenska. Kika vidare på: Stockköping.se

Programmering i skolan är inte begränsad till tex matematik och teknik, det är viktigt att komma ihåg. Egentligen är det bara fantasin som sätter stopp för inom vilket ämne man kan jobba med programmering.

Helena och Jannike

Helena och Jannike hittar du även på Pedagog Stockholms sajt, på bloggen Urflippat.

Vad ska eleverna lära sig i skolan?

Under läsåret har jag och två kollegor deltagit i en FoU-studie i samarbete med utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och Stockholms Universitet. Vi ville titta närmare på kopplingen mellan matematikundervisning och programmering. Kan vi använda programmeringsverktyg för att komma åt förståelsen för matematiska begrepp. Vi valde att titta på koordinatsystem, eftersom det är något som återfinns i de flesta programmeringsmiljöer för barn.

Jag återkommer med rapporten av hela projektet. Det ska opponeras på artikeln i september. MEN en liten biprodukt av vår studie vill jag gärna slänga in här som en viktig tanke att bära med sig i diskussionen av huruvida alla borde programmera i skolan.

Skärmavbild 2015-05-13 kl. 08.06.25

Är det detta dagens skola saknar?

Ett av de oftast återkommande argumenten emot kod i skolan är att vi lärare borde ägna oss åt att lära barnen läsa, skriva och räkna först, och att vi kan återkomma med sådant här fluff när vi presterar bra i pisaundersökningarna. Att det argumentet måste komma från någon som inte varit i en skola på 20 år, utgår jag från, till att börja med. Det är ju inte så att vi lär våra elever läsa, skriva och räkna utan sammanhang. Görs det så kanske vi har svaret på de dåliga resultaten redan där. Jag tror alltså att vi lärare klarar av att kombinera läs- och skrivutveckling och matematikundervisning med att samtidigt lära eleverna andra saker, som till exempel kod.

Nu till vår upptäckt. Något vi tidigt upptäckte i screening av eleverna i årskurs 5, var att så gott som samtliga elever hade uppfattningen om att koordinatsystem handlar om fält och inte punkter. Det verkar vara en missuppfattning som följer med eleverna ända upp på gymnasiet i vissa fall, vilket försvårar förståelsen för derivata till exempel. Så varifrån kommer denna missuppfattning? Väldigt många läromedel verkar börja med fältkoordinater, för att lära ut begreppet koordinater. Redan i årskurs 2 jobbar eleverna med detta. Det kopplas ihop med kartor, schack och att ”sänka skepp”. Fältkoordinater är något som vi möter på många håll i samhället och ett viktigt begrepp att bära med sig, saken är bara den att det inte står ett ord om fältkoordinater i lgr11. Inte i matematiken i alla fall.

chess-36334_640

Så hur kommer det sig att något som verkar försvåra elevernas förståelse för kartesiska koordinatsystem, som är det som eleverna ska kunna hantera enligt lgr11, inte ifrågasätts? Det kanske rent av är så att vi borde byta ut fältkoordinatslektionerna i årskurs 2 så att vi istället låter eleverna lära sig flytta figurer i det kartesiska koordinatsystemet som de möter i t.ex. Scratch. Det kanske är så att vi rent av lär eleverna räkna bättre, genom att införa kod i undervisningen? Det tycker jag att läsa-skriva-räkna-människorna borde fundera på.

Skärmavbild 2015-05-13 kl. 08.02.22

För övrigt anser jag att vi lärare måste återta makten över vår profession genom att studera effekten av vår undervisning i klassrummet. Det är det mest givande jag gjort på mina 17 år som lärare. Lyssna gärna på min och Helena Kvarnsells spaning angående detta, på Framtidens Lärande 7 maj 2015. När du ändå är inne på klippet kan du lyssna på Peter Parnes som kommer efter oss. Peter är en av mina klokaste vänner när det kommer till ämnet kod, programmering, datalogi eller vad det nu ska kallas.

Hur använder unga sociala medier?

Som den internetjunkie jag är kan jag lätt få för mig att jag har koll på det där med nätet och alla tjänster som de unga använder. Det har jag inte. Koll alltså. Jag agerar på helt andra planhalvor. Att lyssna på hur våra elever använder sociala medier är både viktigt och nyttigt.

På okonferensen Webcoast i mars 2015, berättade tolvårige Jonte Arnäs om sitt användande. Fredrik Wass har skrivit om hans framträdande på Resumés blogg. Här kan du se Jonte berätta själv (det är lite skakigt filmat, men värt ändå):

Lär dig kryptera e-post

De guider som finns på stiftelsen för internetinfrastrukturs hemsida är en guldgruva till fortbildning. En del guider är lite mer svårlästa än andra, men överlag är det lätt att ta till sig av innehållet och mycket lärorikt. De finns som PDF och går att beställa i pappersform.

Här slår vi ett slag för guiden https://www.iis.se/guide/kom-igang-med-pgp/  där du kan lära dig kryptera e-post. Guiden är ett extramaterial till den större guiden ”Digitalt självförsvar – en introduktion” som släpps den 28/4. Bakom guiderna står journalisten och internetexperten Anders Thoresson.

Varför ska man kunna kryptera? Jo, för att allt du skickar över nätet är helt öppet. Det är bra att påminna sig om det och lära sig hur man gör om man inte vill att det man skriver ska kunna läsas av vem som helst. Jag skickar sällan krypterad e.post och hittills har jag bara gjort det i plojsyfte, men jag vet hur jag gör om det blir skarpt läge och jag faktiskt vill göra det på allvar.

Som lärare är det av högsta vikt att vi kan respektera elevernas säkerhet och integritet. Att förstå hur det tekniskt fungerar är därför något vi måste lära oss om vi ska använda nätet i undervisningen.

Nu poppar det upp initiativ som svampar ur marken

Jag (Karin) blev uppmärksammad på en artikel om ett projekt med programmering i Varbergs kommun, där sjätteklassare får undervisning av IT-utvecklare från ett företag i kommunen. Jag tycker att det är ett utmärkt sätt för industri och skola att samverka. Skolan behöver den tekniska kompetensen och vi lärare besitter det pedagogiska. Tillsammans kan vi hjälpas åt att komma vidare. Väldigt kul att läsa om initiativet och jag gillar särskilt Viktoria Struxsjös kommentar om att det kan tänkas att lärarna också kan få utbildning i ämnet. Det tror jag mycket på. Heja!

Alla texter på webbplatsen har licensen CREATIVE COMMONS (CC BY-NC-SA). För illustrationer och foton gäller konstnärens originallicens.